Sorry in Swedish only
Så gick ytterligare en Svensk rockfestival under. I går försvann Peace and Love från rockkartan. Och jag kan inte säga att jag kommer att sakna det. Även om just den festivalen var en av de bättre, så anser ja att de flesta stora festivaler är ganska fisljumma tillställningar. Lite av varje, likt en buffé, men med ett exklusivt pris. Så exklusivt att man får en semester för priset av en week end i musikens tecken.
Så gick ytterligare en Svensk rockfestival under. I går försvann Peace and Love från rockkartan. Och jag kan inte säga att jag kommer att sakna det. Även om just den festivalen var en av de bättre, så anser ja att de flesta stora festivaler är ganska fisljumma tillställningar. Lite av varje, likt en buffé, men med ett exklusivt pris. Så exklusivt att man får en semester för priset av en week end i musikens tecken.
Kan inte säga att jag
direkt känt mig lockad, att ta mig dit. Mest beroende på att festivalerna
saknat ett konstnärligt spår.
Festivaler som Sweden rock festival har ett spår, ett
gigantiskt spektakel med tydlig Hårdrock/Metal profil. Likaså Metal town och punkens
stora spektakel West Coast Riot. De har både själ och hjärta. Men att se Green
Day, Rammstein dela scen med Avicii lockar inte mig.
För liksom fotboll har blivit mer business än en idrott, har de stora musikfestivalerna mer än prägel av krämarmarknad ala Kivik än kärlek till musik och en Rock n Roll lifestyle.
För att tala klarspråk, de festivaler som har råkat i problem är främst de som är en slags festivalernas Absolute Music. En slags utslätad charter turism i musik. Så ju fortare de försvinner desto bättre är det. Sedan kanske mer nischade festivaler kan uppstå, som jag och mina likar känner mig lockad av.
Men framför allt borde folk i de stora städerna ta sig ut och lyssna på det utbudet av musik som finns där på en krog nära dig.
I helgen finns en nischad festival på Kafé 44 med punk. Om ni inte har prioriterat Asta Kask och Alonzo Fas 3 på Debaser dvs. Nästan som en festival det med.
För liksom fotboll har blivit mer business än en idrott, har de stora musikfestivalerna mer än prägel av krämarmarknad ala Kivik än kärlek till musik och en Rock n Roll lifestyle.
För att tala klarspråk, de festivaler som har råkat i problem är främst de som är en slags festivalernas Absolute Music. En slags utslätad charter turism i musik. Så ju fortare de försvinner desto bättre är det. Sedan kanske mer nischade festivaler kan uppstå, som jag och mina likar känner mig lockad av.
Men framför allt borde folk i de stora städerna ta sig ut och lyssna på det utbudet av musik som finns där på en krog nära dig.
I helgen finns en nischad festival på Kafé 44 med punk. Om ni inte har prioriterat Asta Kask och Alonzo Fas 3 på Debaser dvs. Nästan som en festival det med.
No comments:
Post a Comment