Best n Worst 2019

Best n Worst 2019

1,2 FUPR årliga ranking
Sorry in Swedish only

Mest Punk under året

Greta Thunberg

Bästa Album

Basterds – Drunk on Dreams

Smash it Up - Last Stand*

City Saints – På Svenska

*Var även med på förra årets lista, men får vara med i år igen då den släpptes Nyårskvällen typ.

Runners Up
Kardinal Synd - Andrahandssorteringen

Zebrahead - Brain Invaders (US)

Headons – Bäst före 16-10-2014

Årets singlar och digitala releaser (Video mm)

Kardborrebandet - Fabriken
Cominor – Radioface

Gunstig Junker – 400mil

Runners up

Hank von Hell – Fake It (No)

Saturday´s Heroes – This Is The End
Skymf – The Grit

Kardinal Synd – Fyra Noll

Bästa Liveakt

Klägg och Dödsbabs.

Samt Fiendens Musik**

**En ursäkt till Fiendens Musik som skulle varit med förra året men jag förväxlade åren så nu får ni vara med i år i stället.

Årets bästa inte rena punkplatta

Joel Almé – Bort Bort Bort

Runners up

Bluesblocket – Svart Blues är ett vitt begrepp

Årets bästa för mig nya band/artist

Louise Distras (UK)

Året cover

Rebecka Sandberg - Ace Of Spades (Motörhead)

Interrupters – Bad Guy (US) (Billie Eilish)

Bästa mixning

Booze & Glory – Hurricane (UK)

(Dock räddar den inte en ganska medioker platta på slentrian)

Sämst under året

Skitkonflikter inom scenen och fd band som överskuggar det vesäntliga.

Och nostalgigeggan som växer och växer.

Vinylvågen och Cdns förestående död.

Punkåret 2019

Tog du bort GÖTEBORG och Västergötland från det, hade detta varit ett katastrofår.
Sveriges punkhuvudstad har blivit Göteborg. Stockholm plågas av spelställedöden.
Tja Västgöten Zäta nere på Snövitkällaren håller fanan högt med Club Probation på Stockholms Söder.
De tre GBGbanden som toppar albumlistan är en historia för sig. Med konflikter och vänskaper inom det gänget bakom plattorna. Märklig situation som gav bra resultat.

Gunstig Junker, Kardborrebandet och Cominors singlar/video var dock utmärkta releaser.
Och låten Drunk on Dreams känns redan klassisk.

På det hela taget ett halvtrist punkår fyllt av nostalgi och annat trist.
Få saker som lockade även om jag inte hade möjlighet att närvara så ofta som förut.

Lika bra det.
Band som ser ut att gå på autopilot eller verkar yrvakna lockar inte.
Gamla höjdare som Booze & Glory verkar mätta?